Varför kan det inte bara vara enkelt?? Jag pluggar 150%, jobbar 50%, scouterna, har barnen, huset, tvätten, handlandet, planerandet och allt att tänka på.
Just nu så känns det som jag sitter under en stor hög bajs som långsamt rinner ner över mej....
Jag är egentligen väldigt positiv men just för sekunden så önskar jag att allt bara drog åt helvete...
Mitt dygn räcker inte till men det är ju inget nytt att jag försöker hinna med så mycket som möjligt hela tiden - alla som känner mej undrar alltid hur jag hinner med allt. Svaret är att jag sover bara inte så mycket.. Sunt eller inte kan diskuteras.
Just nu suger familjelivet att få ihop. Det är scouter 3 helger utav 3 möjliga helger som är kvar av denna månad. Nu i helgen är det kanothajk och jag har inga ledare, jakob har ryggskott och jag jobbar - och INGEN kan ställa upp vare sig föräldrar eller ledare. SUCK säger bara. Hur kan man tro att verksamhet går runt ibland.. varför skall jag hoppa över att jobba och förlora pengar för ideellt arbete när ingen tackar den... ja jag har en sugit jävla skitdag idag eller egentligen dålig kväll...
När man tittar på hur vi skall få ihop vår tillvaror så är det inte helt jävla enkelt just nu - skulle behöva jobba typ 10-14 mån-fre så kanske det skulle gå.. Men snart ger jag upp!!
Skit samma, nu har jag sms:at chefen och sagt att jag inte kan jobba i helgen - gud vad han måste älska mej (det hade inte jag gjort) och jag lovar att det satt långt inne i mej... Ja ja, nu till scouter och planering av EP folder som skall kunna delas ut i morgon till mina klasskompisar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar