I den sista uppgiften som jag precis lämnat in skrev jag detta:
Jag
tycker det är mysigt när barnen kryper upp bredvid en och vill känna
sig trygga och det såg jag inte någon annan som hann med under de dagarna jag var där. Bland de stora barnen alltså. Pedagogerna sa till mig att numera är man inte
därför barnen utan man gör 75% dokumentation och 25% barngrupp
och det förstår inte jag... Då måste man väl tänka om eller
hitta ett effektivare sätt – men hej, vad vet jag. Jag förstår att de sliter men om de skall dokumenteras så mycket måste det gå att tänka om med hur man gör det.
Jag jobbar ju
faktiskt inte med det här ännu så många tänker nog;
- vänta
du bara så får du se...
Men
jag vet vad mitt mål kommer vara när jag jobbar på förskola. Jag
vill känna liv och lust och jag vill att mitt jobb skall vara att
finnas där för barnen och ge deras vardag mening när de är hos
mig på förskolan. Och om jag någonsin blir en bitter pedagog
hoppas jag någon säger till mig. Då är jag på fel plats. Bara
personen som mår bra och såna som vill vara på förskolan borde
få jobba med det.
Vilket avvek helt från ämnet men det säger en del om hur jag känner inför att jobba inom förskolans väggar så småningom..
NU skall jag kolla lite på TV och snart sova..
Puss i ljumsken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar